Även om jag är glad för min gasolgrill, så är en liten portabel klotgrill fantastiskt.
När jag var barn brukade vi cykla ner till en klippstrand och samla drivved för att sedan ägna oss åt att fånga grodyngel tills kolet var färdigt. Ett par nyvässade grenar och så kunde korvgrillningen påbörjas.
Det var givetvis ingen som orkade vänta på att glöderna skulle bli perfekta och pinnarna var oftast lite för grova eller för tunna så korvarna fick ofta borstas rena från sot efter en vända i brasan. Jag minns att Dennis-korvarna var favoriter.
I dagens upplysta samhälle ses det inte med milda ögon på att göra upp eld på icke anvisad plats och äta vidbränd, halvfärdig denniskorv (får väl inte ens kallas korv på grund av den ringa köttmängden). Men för mig är det ett av mina finaste matminnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar